Sanningen.…

Sanningen.

I tider där uppfinningar är ett minne blott och innovationerna flimrar förbi i rasande fart härskar män i kostym och kvinnor i blusar. Borta är de långa skäggen och de restriktiva frisyrerna. Det enda svärd som svingas är sanningens – och det är ett tveeggat vapen -.

Ingen går längre efter fordianska devisen ”If you find a better car, buy it!”. Idag handlar det inte längre om att övertyga om att den egna åsikten är överlägsen, målet är att övertala massan om att de andras åsikter är underlägsna. Skillnaden är milsvid. Aldrig tidigare har det varit så låg kvalité på den svenska eliten som idag.

Förr i världen fanns rätt och fel. Svart och vitt. Onda och goda. Vi och dom. Det enda som lever kvar av detta är den dualistiska synen på ”vi och dom”. En syn som i mångt och mycket inte är att förakta. Det är en syn som skapat nationer. Vunnit tävlingar. Utvecklat vetenskapen. Men också en föreställning som startat krig. Lett till rasbiologi. Skapat hat.

Idag finns i Sverige varken rätt eller fel. Svart eller vitt. Ont eller gott. Bara vi och dom. Få eller ens inga av våra makthavare har längre förtroende nog att se till sig själva först. Ve den politiker som inte inleder, avbryter och avslutar sitt tal med att berätta varför de andra politikerna är så dåliga. Ve den politiker som inte lägger ner en majoritet av sin tid på att berätta varför man inte borde rösta på dennes motståndare.

Huruvida detta beror på den obildade massan uppenbarade bildning eller en osäkerhet hos våra ledare bör lämnas osagt. Vad som däremot bör lämnas sagt är att alla är lika goda kålsupare.

Tidigare tvangs styre på folket med vapen i hand. Oavsett hur komiskt det skulle vara att skåda våra politiker rida mot varandra med lans i hand så har denna sed lämnats därhän. Idag svingas bara sanningens svärd. Ett svärd som lika ofta hugger bäraren som fienden ty sanningen är inte längre vad den en gång var.

Politiker svänger sig med ord som de själva inte förstår. Använder tonfall de sett på film och argument deras assistenter hittat i Mark Twains självbiografi. För att en politiker ska tala sanning krävs att hon tror att det är en lögn. För att en politiker ska göra nytta måste hon tro att det är handlingar i syfte att skada en motståndare. För att en politiker ska komma med visa ord måste en dåre skriva deras tal.

Det sägs finnas tre sorters lögn: ”Lögn, Förbannad lögn och statistik”. I Almedalen används alla tre sorterna. Den första är allmänt ansedd som sanning. Den andra är allmänt accepterad och den tredje är ett sammelsurium som ingen ändå förstår. Intresset för politiken kommer snart inte att nå längre än till ungdomsförbunden och är det något som är sant så är det att värre samling hycklare än ungdomsförbundsmedlemmar finns inte. De är till och med ”Vi och dom” mot sina egna partier…

Sanningen om sanningen är den att sanningen aldrig är sann.