Borde kanske återuppliva Zul'greta…

Borde kanske återuppliva Zul'greta till nästa säsong av Setrak....

Zul'Greta är den fulaste gamla kärringen som bor i Vordner. Hennes tunna hår är ständigt täckt av en rödrutig sjal i ett grovt tyg. Det rynkiga ansiktet är täckt med långa hårstrån och enorma vårtor. Ögonen är något insjunkna och de enorma ögonbryn en har nästan växt ihop ovanför näsroten. Det sladdriga skinnet på halsen är ständigt drabbat av olika hudsjukdomar vilket leder till stora röda utslag. Hon går oftast klädd i en blårandig klänning som släpar i marken, vilket innebär att fållen alltid är smutsig och sliten. Klänningen har en mängd fickor i vilka hon förvarar allt från guldklimpar till skinn från giftiga paddor. Händerna har börjat gulna och de långa böjda naglarna är nära på svarta.

Vordners invånare talar dagligen om den fasansfulla haggan. De kallar henne häxa. Zul'Greta bryr sig dock inte om vad andra tycker om henne. Hon vill helst bli lämnad i fred. Hennes magiska brygder och hennes kunskap om Setrak är vida överlägsna alla andras. Hennes vishet har ryktena till trots lockat många att besöka henne. Sällan klarar de av att på långa vägar matcha hennes vishet, och besvaras därför med en svår gåta eller änden på en sopkvast. Dumma frågor kräver dumma svar.

För att samla magiska föremål har Zul'Greta erbjudit sig att använda sina magiska brygder för att förvandla besökarnas föremål. Vissa av föremålen som kommer upp ur grytan hon blandar dem i tar hon själv som ersättning för besväret. Många är rädda för denna häxkonst. När Zul'Greta har fått nog av besökarna har hon nämligen ibland trollat bort deras föremål.

Zul'Greta har för vana att utmana befolkningen på diverse lekar, tävlingar och gåtor som sällan är lätta. Ofta blir hon besviken på hur dumma folk är som inte lyckas lösa gåtorna inom rimlig tid.

Jag är äldre än de flesta kan förstå. Jag har sett mer än fem kejsare födas och dö. Jag har varit med när staden härjats av fientliga horder. Jag har varit med när handeln varit som bäst. Jag har alltid passivt betraktat detta och nedtecknat allt som kan vara av vikt. Min samling av historia är snart fulländad. När allt är skrivet skall jag dra mig tillbaka. Jag skall då lämna Setrak åt dess öde. Idag finns det ingen som har samma mängd kunskap som jag. Hovhistorikern är narr som tror att hans samling skulle kunna mäta sig med min. Det är till samma förnöjelse varje gång han skall presentera historiska faktum, i sanning ett skådespel för gudarna.

Genom min enorma kunskap kring Setraks historia har jag tillförskansat mig vetskapen om både det ena och det andra. Jag har blivit tämligen välkänd för mina alkemiska brygder, något som jag egentligen inte uppskattar. Jag vill bli lämnad i fred med mina papper. Men ack så fel jag hade när jag trodde att jag skulle kunna slå mig ner i Setrak och stilla nedteckna historiens vandring. Mitt enorma kunnande kommer till sin rätt när jag får möjligheten att utmana stadens invånare i diverse tävlingar, tävlingar som de allt för sällan klarar av att lösa. Jag måste medge att dagens ungdom saknar förnuft och kunskap. Patrask är vad de är, allihopa.