Den första artikeln om intressanta ämnen blev kort och ganska koncis. Jag valde att inleda med Lobbyism eftersom jag tillbringat eftermiddagen med att läsa om det. På tisdag eller onsdag hoppas jag kunna presentera nästa artikel: Klass - en social konstruktion.

Håll till godo!

Lobbyism

Att definiera begreppet ”lobbyism” görs lättare än att förklara innebörden och de olika implikationer lobbyismen kan tänkas ha på samhället. Lobbyism är ett medvetet kommunicerande mellan icke-statliga aktörer och statliga beslutsfattare. Av detta kan man uttolka att lobbying till sin natur varken är av ondo eller av godo, beroende på såväl de icke-statliga som de statliga aktörernas beteende i deras samverkan.

Trots att lobbyism är ett neutralt begrepp är det inte ovanligt att det väcker starka känslor. En inte helt otänkbar slutsats är att en av de skarpaste politiska tänkarna genom tiderna hade varit kraftigt skeptisk till dagens lobbyism:

”En rådgivare som tänker mer på sig själv än på dig [staten] och som i allt han gör främst ser till sitt eget bästa blir aldrig en bra rådgivare, och du kommer aldrig kunna lita på honom.” – Machiavelli

Det är min tro att detta inte är en helt ovanlig ståndpunkt som många intar; lobbyister är enbart egoister som strävar efter att maximera egennyttan. Detta är givetvis inte felaktigt, men sanningen har en tendens att vara betydligt mer mångfasetterad än så.

Annika Sundström skriver i SOU 1998:146 (Lobbning) att beslutsfattare alltid har utsatts för påverkan av olika slag. Hon är entydigt positiv till lobbning – lobbyism – men väljer likväl att i sin utredning byta ordet påverkan mot ”påtryckning” vilket ger en negativ klang. Hon skriver mycket om de olika begreppen och söker reda ut vad som är vad i ”korridorpolitiken”, återigen är det min åsikt att hennes språk närmast kan uppfattas som raljerande.

Vad anser då jag? Till att börja med vill jag hävda att Machiavelli på denna punkt har rätt i den mån man ser till de enskilda individerna, men inte sällan företräde lobbyisterna en intresseorganisation som sitter inne med kunskap och idéer som kommer fler än ett fåtal till gagn. Med detta är inte sagt att det inte förekommer situationer där få lyckas övertala färre att fatta beslut som gynnar det minsta antalet.

Oavsett vad som kan tänkas framstå i media har vi i Sverige en mycket stark tradition av lobbning. Hela det svenska lagstiftningsförfarandet bygger på att sakkunniga och intresseorganisationer får en chans att kommentera lagförslag när de går på remiss. Alltså har vi en mycket stark tradition av den öppna lobbningen. Hur är det då med den dolda? Den som ofta är betydligt kontroversiellare.

Den dolda lobbyismen förknippas ofta med stora företag som vill få ett totalt monopol på marknaden och bli än rikare. Det är min tro och förhoppning att denna syn är något som kan och kommer ändras. I takt med att samhället acklimatiserar sig till den anglofiering som sker inom EU kommer lobbyismen att bli allt mer betydelsefull och det kommer krävas att de stora (och de små) företagen ska få gehör för sina idéer.

Jag tror att det ofta är avundsjuka som ligger till grund för den ovilja som finns gentemot stora företags lobbyverksamhet. En avundsjuka som grundar sig i den position som de innehar samt den kunskapsbank de har att stödja sin position med. I den kapitalistiska ekonomi som är en grundbult i vårt samhälle finner jag inget fel i att starka aktörer utnyttjar den kunskap de har förvärvat i syfte att påverka de folkvalda representanterna till att agera i den riktning som är mest fördelaktig för de med kunskap. Detta är nämligen ett system som ger alla möjligheten att påverka!