Här kommer den andra artikeln i min serie. Denna gång kom det att handla om "klass". Som ni nog kommer att märka ligger tyngdpunkten på att definiera begreppet. På några ställen kan det bli lite luddigt och snårigt. Om ni hoppar till rubriken "Hur är klass definierbart" så sparar ni nog lite tankemöda och utrymme i hjärnan.

Min nästa artikel kommer troligen handla om religion. Målsättningen är att ha den klar till på fredag.

Klass – Ett socialt fenomen

Min intention var först att inte vara förmäten nog att försöka definiera klass i egna ord. Men sen såg jag mig själv skriva ner en mycket klar och tydlig definition: ”Klasser är aktörer i den dualistiska antagonism som somliga hävdar vara samhällets ständiga varande”. Vid närmare eftertanke var denna definition varken klar eller tydlig…

Klass har tyvärr blivit ett vedertaget begrepp, troligen tack vare Herr Marx. Han skriver i sitt kommunistiska manifest att ”hela samhällshistorien har hittills varit en historia i klasskamper”. Detta är ett tydligt exempel på en åsiktsgrund som baserat på föreställningen om en (konstant) dualistisk antagonism som enbart kan övervinnas genom den socialistiska revolutionen. Vi behöver knappast återge hur det gick i Ryssland 1917…

Är klass enbart definierbart genom ett ekonomiskt perspektiv?

Givetvis inte. Det bevisade Bernstein redan i slutet av 1800-talet genom kritiken av den objektiva värdeteorin och kapitalets utveckling. För er som inte är insatta i Internationalernas revisionsteorier kan sägas att proletariatet inte skulle/de facto omkullkastade kapitalägarna vid införandet av allmän rösträtt och fackföreningarnas intåg, det visade sig nämligen att kapitalismen till sin natur är anpassningsbar, låt säga utilitaristisk, vilket ledde till att proletariatet fick det bättre och i enlighet med Adam Smiths teorier om ekonomi ledde till högre produktion (till högre kostnad vilket visserligen drabbar arbetarna).

Det som möjligen kan hävdas med viss rätta är att klass lämpligtvis definieras ur ett ”ekoeffektperspektiv” där möjligheterna av ekonomisk styrka ställs mot effekten av ekonomisk svaghet. Detta kan då alltså ses som en maktkonception där ekonomiska maktmedel sammanfaller med ett antal andra premisser som jag snart kommer att tala om.

Är klass definierbart ur ett socioperspektiv?

Inte nödvändigtvis. Detta skulle förutsätta att alla som uppfattar sig tillhöra underklassen tillhör den, alla som uppfattar sig tillhöra överklassen tillhör den och så vidare. Jag tänker inte påstå att detta inte är en plausibel tolkning, jag tänker enbart påstå att jag inte håller med om detta. Det är i mitt tycke att generalisera och förenkla allt för långt om man hävdar att klass endast ett uttryck för individens självuppfattning. Dock skall påpekas att individens självuppfattning bör ha en viss betydelse för begreppet klass. Jag är nämligen benägen att hålla med Joseph Schumpeter som anser att en fingerad vilja skapar en äkta vilja. Denna fingerade vilja är den som Karl Marx skapade under 1800-talet. En vilja som idag är lika äkta som viljan att bli rik (alla har den inte, men den existerar hos tillräckligt många för att jag ska erkänna den). Även om jag är övertygad om att Schumpeter inte avsåg Marx (utan istället Rousseau) när han utvecklade sina resonemang om en folkvilja som produkt istället för drivkraft anser jag att den med fördel kan appliceras på begreppet klass och klasskamp. Det är nämligen så att den fingerade vilja (som nu är äkta) som binder samman grupper av människor i uppfattningen att de utgör en klass har som drivkraft att genomdriva folkviljan (som här skall utläsas som en vilja att avancera genom klassystemet alternativt rasera det). Folkviljan i sig utgör dock inte denna drivkraft, den är istället produkten av de enskildas fingerade vilja och påtvingade åsiktscementering.

I detta ”socioperspektiv” ämnar jag likställa fingerad vilja med fingerad uppfattning samt vidhålla åsikten att en sådan fingerad känsla kan bli en äkta. Jag anser nämligen att somliga nyare begrepp, så som ”prekariat” är den socialistiska vänsterns intellektuella försök att förnya trasproletariatets uppfattning av samhörighet och misär. I och med den intellektuella vänsterns samhällsposition och historiska förmåga att skapa vänsterparadigm har denna ”nya klass” (betänk att denna klass torde vara äldre än proletariatet) uppkommit.

Är klass definierbart ur ett frihetsperspektiv?

Absolut inte. En medborgardemokratis övergripande substansvärden är (och torde förbli) jämlikhet, frihet, solidaritet och rättvisa. Samtliga dessa substansvärden måste vara uppfyllda för att en stat skall kunna anses vara en mogen demokrati. Samtliga dessa begrepp må vara relativa, och skall så förbli, men det innebär inte att klass kan definieras utifrån ett frihetsperspektiv. Definitioner utifrån frihetsperspektiv kräver rationella variationer baserade på status i samhället och så är det inte. Samtliga medborgare i en modern och mogen demokrati är fria i den mån att de får agera, inom de gemensamma normerna, så de gitte. Den som påstår att friheten i Sverige begränsas utifrån arv och kultur må betänka den eminente John Stuart Mills ord: ”Om människan bara har ett rimligt mått av sunt förnuft och erfarenhet, så är hennes eget sätt att forma sitt liv det bästa. … Människan är inte en skock får.” Ser vi till Sverige är detta uppenbart i och med det system för universitetsstudier som vi har, här har alla samma möjligheter. Ser vi till andra mogna demokratier varierar studiemöjligheterna något, men likväl finns alltid chansen till personlig utveckling och finns möjligheten till utveckling finns möjligheten till avancemang (vilket inte nödvändigtvis måste vara samma sak som utveckling) och ett avancemang tenderar att ha ett mål.

Jag hävdar dock att frihet är en nödvändig betingelse för klass. Men som man säger inom juridiken är nödvändiga betingelser inte alltid den utlösande orsaken.

Hur är klass definierbart?

Antonio Gramsci ansluter sig i mångt och mycket till Bernstein (för er som inte är bekanta med Gramsci var han ledare för det italienska kommunistiska partiet under tidigt 30-tal) och han ställer sig frågan om varför inte den socialistiska revolutionen någonsin genomfördes i avancerade kapitalistiska stater. Min definition av klass och tillhörighet hamnar inom det spann han utforskade; hegemoni inom den kulturella sfären fastställer maktfördelning och klasstillhörighet. Det kulturella paradigm som skapas innebär ett vidhållande av den sociala makt som en viss klass har tillförskansat sig. Detta innebär inte att en ”klassresa” är ogenomförbar, det innebär endast att den översta klassen utgör en form av sociala hegemoner. Jag vill parafrasera Pierre Bourdieu som talar om en doxisk konsensus, en föreställning så djupt rotad att den förefaller självklar och naturlig, som syftar till att ”den sociala ordningen fungerar som en jättelik symbolisk maskin som tenderar att stadfästa den klassdominans på vilken den vilar”.

Klass är alltså inte ensamt definierbart genom begreppen makt, ekonomi, sociologi eller frihet. Dessa fyra parametrar må gemensamt ge en bild av klass. Beskrivningen av en doxisk konsensus med hegemoniska inslag är dock tydligare. Begreppet hegemoni är dock i sig inte helt lätt att förstå innebörden av. Något förenklat är en hegemon (här är klassen en hegemon) någon som har en ledande, normskapande, ställning och aktivt arbetar för att bibehålla den ställningen.

Med mitt resonemang vill jag hävda att det finns tre klasser. En överklass (hegemonen), en medelklass som aktivt strävar mot att ingå i överklassen samt en underklass där enbart somliga individer har ambitionen att genomföra en klassresa även om samtliga har potentialen.

Är det negativt att klasser existerar?

Inte nödvändigtvis. Klasser skall inte ses som något negativt. Det skall ses som något utmanade. Klasstillhörighet skall absolut inte likställas med de indiska kasterna. Klass är något rörligt. Den ekonomiska utveckling som har skett har byggt broar för klasskiften eftersom dessa har gett incitament till utveckling utanför den ekonomiska sfären.

Så som det mesta är begrepp och ord formbara efter språkbrukarnas tycke och skön. Klass har blivit ett ord som, genom vänsterretorik, har fått negativ klang inom många områden. Ordet klass bör vara neutralt, precis som begreppet. Eftersom klasstillhörighet är något som kan förändras efter individens egen önskan, med hjälp av ambition och arbete, bör det inte vara negativt.
Hittills har vi alltså kommit fram till att klasser existerar, hur de ska definieras samt att de inte är negativa. Då är grundstenarna framsläpade till byggplatsen. För detta i sig har intet annat än akademiskt intresse. De frågor som då uppstår är följande: Behövs klasser och hur kan en eventuell framtid se ut?

Behövs klasser i ett samhälle?

Antagligen inte. Men frågan är om ett samhälle kan existera utan dessa klasser. Efter ovanstående resonemang torde det vara tydligt att klasser inte är ekonomiskt uppdelade. Det är alltså inte längre lönt att tala om en ledande klass inom produktion, en följande klass inom politik eller en ovetande klass när det kommer till sociala utveckling. Istället bör man beakta ett klasslöst samhälle.

I ett klasslöst samhälle bör det råda en direkt demokrati, eftersom ingen får stå över någon annan när det gäller kommunikationsmöjligheter och kunskapsspridande. Mina åsikter om direktdemokrati är uteslutande negativa, något som kommer forma min framställning. Först bör sägas att en direktdemokrati förutsätter en allmänvilja, folkvilja, något som jag redan poängterad är en produkt snarare än en drivkraft. Denna allmänvilja får förutsättas vara vad folket vill, i varje litet beslut. Allt från välfärdssamhälle till skolplan skall gemensamt beslutas om eftersom ingen får ingå i en elitgrupp av något slag, för om det sker så kommer snart en klass skapas.

Klasser behövs för att driva ett samhälle framåt. I ett klasslöst samhälle kommer samhällsfunktioner snart att stagnera eftersom rätt man på rätt plats inte går att applicera då somliga är mer lämpade för mer avancerade uppgifter.

Slutsats

Karl Marx hade i viss mån rätt när han talade om historien som en historia om klasskamper. Men jag vill snarare se det som en historia om människors strävan att utveckla sig och sitt samhälle genom produktivitet och innovation. Målar man med för breda drag kommer man snart inte se vad målningen föreställer.

Om samhället bestående av klasser ska försvinna så kommer det ersättas av något annat. Det klasslösa samhället som idé är ohållbart och naivt. Min tro är att det kommer ersättas med en tydlig sektionering, är det bättre? Antagligen inte. I och med det faktum att ett klassamhälle inte är negativt bör vi utveckla detta. Om vi erkänner överklassen som en hegemon finns enorma utvecklingsmöjligheter. En hegemon uppmuntrar nämligen till motstånd. För att försvära sig till den feltolkning av Hegel som är så populär: Tes -> Antites -> Syntes. Klasser är bra, ska samhället nå nästa steg måste vi utgå från det vi har för att skapa nytt.